”Rilkeensemblen kännetecknas av ett mycket personligt tilltal, där den enskildes röst får sätta sin prägel på den gemensamma körklangen. Så även här, där körsångarna tillåts briljera i de genomgående nutida verken av skandinaviska kompositörer eller arrangörer. Nina Åkerblom Nielsens insats är särskilt anmärkningsvärd både som solist, kompositör och arrangör av sångerna med texter ur Höga Visan. Vackert!”

Olof Esbjörnsson, tidskriften Opus 2005

”Sopransolisten Nina Åkerblom Nielsen har en mycket ljus och smidig röst, perfekt för snabba barockornament.”

Samoborski Glasnik, Kroatien 11/9 2009

”…charmig och uttrycksfull klezmersångerska…”
”Nina Åkerblom Nielsens klara, varma sopran förgyllde inte minst de långsamma, eftertänksamma sångerna”

Sundsvalls tidning 2010

”Nina Åkerblom Nielsens tolkning av den ojämförlige Purcells ”Sweeter than roses” är personligen en av de bästa jag någonsin har hört”
Revista Sonograma, Spanien 2012

 ”Nina Åkerblom Nielsen sjunger med en örtfrisk sopranklang och med en okonstlad, men aldrig naiv, enkelhet”
Klassik.com, Tyskland 2012

”Sopranen Nina Åkerblom Nielsen har en utsökt röst, välmodulerad och med en extraordinär klangfärg”
El pozo y el pendulo, Spanien 2012

Ystads Allehanda
Svenska Dagbladet
GP 

Recension ur tidskriften Opus, november 2012

Barcelonabaserade Le tendre Amour är en utpräglat internationell ensemble som utforskar den tidiga musiken med uppfinningsrika och nyfikna konsertprogram. Senaste skivan All in a Garden Green betar av fyra årstider av engelsk 1600-talsmusik: Från Playford till Purcell. Våren vaknar med näktergalen och kärleken med John come kiss me now, lyhört engagemang och musikaliskt stringenta arrangemang. Här finns också mellanled som William Lawes Can beauty’s spring – musik i ett tidigt barockidiom som med sina deklamatoriska och fransk-lyriska drag står i kontrast till en tidigare tradition av engelsk lutsång.

Sjumannaensemblen visar upp en stilistisk bredd under en prunkande promenad mellan folkligt och fint, där det pittoreska och ystert dansanta möter melankoliska sånger, lantliga danser och standards som Greensleeves. Stämningen skiftar efter säsong och det italienska temperamentet som bor i barockviolinisten Nicola Matteis ordlösa stycke Aria färgsätter skördetiden med livliga penseldrag. Lägg därtill en fallfruktsmogen höstbetraktelse, tidstypiskt virtuosa virginalvariationer på cembalo och svenska Nina Åkerblom Nielsens porlande precisa sopran.

Tidskriften Opus, november 2012

Betyg: 5 av 6 stjärnor

Some solitary wander

Skotsk vislyrik Lira Gillar

Nina Åkerblom Nielsen

Some solitary wander

Skivbolag: Pehja Production
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 24 feb 2019
Sök after den här artisten på…
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

”Den kalla vinden blåser från öst till väst, alla höjder är snötäckta. Fåglarna sitter i törnbusken och tjattrar, de har det väldigt knapert nu. Att gå upp tidigt en vintermorgon är inget för mig.”
I inledningen av varje visa, diktad på skotska av nationalpoeten Robert Burns, sammanfattas texten på svenska, och det är ju trevligt.

Den klassiskt skolade och multibegåvade Jönköpingsdottern Nina Åkerblom Nielsen hade säkert fixat att översätta texterna till svenska också, i stället för att sjunga på originalspråket. Men det gör hon uttalsmässigt förhållandevis klanderfritt till mestadels egenkomponerad musik. Sången är vacker och innerlig och hon kompar själv på klaviatur samt spelar även tin whistle. Arrangemangen har hon också gjort.

Bland kompande musiker hörs premierade riksspelmännen violinisten Greger Siljebo samt säckpipsspelaren Erik Ask-Upmark och på A man’s a man for a’ that gästar Jönköpings välrenommerade stråkkvintett Junekvintetten.

Alla sånger på skivan är ganska stillsamma så det krävs skicklig mixning för att inte säckpipan ska överrösta resten, och här skall den som har skött den delen ha extra beröm och instrumentet tillför en hel del i den annars väldigt försiktiga sättningen. Samma med Magnus Lundmarks slagverk. Cd:n avslutas med Min älskling, Taubes Burns-tolkning, men med egen melodi och Burns originaltext A red, red rose. Inte första gången någon kanske inte är nöjd med Taubes fria tolkning. Om artisten själv kan sägas att hennes insatser på skivan håller toppklass men med extra beröm till hennes kunskap i att skriva musik som låter rakt igenom skotsk. Burns skulle varit helnöjd.